Detta är berättelsen om Indien under femte århundradet e.Kr. när Yogacarin-buddhisterna testade medvetenheten om omedvetenhet och blev medvetna om mänsklig omedvetenhet i en utomordentlig grad. De differentierade inte bara explicit denna dimension av mentala processer från medvetna kognitiva processer utan presenterade också välgrundade argument för denna dimension av sinnet. Detta är konceptet om det "buddhistiska omedvetna" som uppstod just när filosofisk diskurs i andra kretsar häftigt debatterade gränserna för medvetet medvetande och dessa idéer hade i sin tur utvecklats som en systematisering av läror från Buddha själv. För oss på tjugoförsta århundradet kopplar dessa läror på fascinerande sätt till de västerländska uppfattningarna om det "kognitiva omedvetna" som har utarbetats i Jungs och Freuds verk. Denna viktiga studie avslöjar hur det buddhistiska omedvetna belyser och drar fram aspekter av nuvarande västerländskt tänkande om det omedvetna sinnet. En av de mest spännande kopplingarna är idén att det faktiskt inte finns något substantiellt "jag" som ligger till grund för all mental aktivitet; "tankarna själva är tänkaren". William S. Waldron undersöker konsekvenserna av denna radikala uppfattning, som trots att den nyligen vunnit trovärdighet faktiskt först framställdes för 2500 år sedan. Språk: Engelska