Diabetes, som i mer än ett decennium kallats en epidemi, är fortfarande ett av våra viktigaste hälsoproblem under det tjugoförsta århundradet. Eftersom självhantering är en viktig del av att leva med sjukdomen har det biomedicinska konceptet patienthandling länge betonat föreställningar om individuellt ansvar och autonomi. Dramatiska förändringar inom både hälso- och sjukvård och kulturella metoder kräver dock en omvärdering av traditionella definitioner av patienthandling. Lora Ardusers (Att leva kronisk hantering och expertis inom diabetesretoriken) besvarar detta krav med en unik retorisk undersökning av en av de mest kritiska frågorna inom samtida hälsa – hur vi lever och arbetar med att vara kroniska. Genom sin insiktsfulla analys av diskursen hos både personer med diabetes och vårdgivare presenterar Arduser en ny modell för patienthandling – en modell som förespråkar ett relationellt flytande handlingskoncept som suddar ut gränserna mellan medicinska experter och patienter. Hennes tankeväckande användning av kroppslig och retorisk plasticitet skapar en flerdimensionell bild av patienthandling som djupt påverkar hur retoriska forskare – personer som lever med kronisk sjukdom och vårdgivare kan skapa patientcentrerad diskurs och praktik.