Monografin utforskar dynamiken i gruppidentitetens dynamik i Mellanösterns monarkiers utrikespolitik från utvecklingen av det regionala systemet efter världskrigen fram till idag. Med hjälp av ett innovativt teoretiskt ramverk som kombinerar utrikespolitisk analys i kontexten av auktoritära regimer och social identitetsteori, teoretiserar boken ursprunget och den inre funktionen av en monarkisk fred bland ärftliga regimer i Mellanöstern, inklusive Gulfmonarkierna samt Jordanien och Marocko. Även om fenomenet demokratisk fred är väl etablerat inom statsvetenskapen, argumenterar denna bok för att den, liksom den undersökta monarkiska freden, i själva verket är ett underfall av en bredare liknande fred i politiska system (SPSP). Teorin postulerar att monarkier inte för krig mot varandra eftersom de erkänner varandra som medlemmar av samma ingrupp, vilket möjliggör andra mekanismer för konfliktlösning - beteende som är tillåtet mot utomstående kan vara förbjudet mot medlemmar av samma klubb eller familj. Teorin illustreras med ett flertal fallstudier som tittar på den övergripande regionala dynamiken samt fyra avgörande fall av monarkisk mellanstatlig konflikt: Bahrain-qatariska relationer, den saudi-hashemitiska rivaliteten och relationerna mellan Kuwait och Irak och Iran och Förenade Arabemiraten. Denna djupgående redogörelse för utrikespolitiken och samhället som kopplar samman Mellanösterns monarkier kommer att vara av intresse för läsare i internationella relationer, auktoritära studier, Mellanöstern och Persiska viken. . Språk: Engelska