Denna bok har en dubbel betoning: den undersöker den roll som Tsarryssland spelade i bildandet av en självständig rumänsk nationalstat och den diskuterar reaktionen hos en balkannationalitet på inflytandet från en grannstormakt som var både en beskyddare och ett hot. I början av 1800-talet var centrum för det rumänska politiska livet Donaufurstendömena Moldavien och Valakiet, som båda var under osmanskt styre men som hade separata autonoma administrationer. Även om det rumänska ledarskapet välkomnade rysk hjälp mot Osmanska riket fruktade det samtidigt att den ryska regeringen skulle använda sin militära makt för att etablera en fast kontroll över furstendömena eller annektera rumänska landområden, vilket också skedde 1812. Här undersöks detta svåra förhållande i detalj så som det utvecklades under århundradet i samband med de stora händelser som ledde till det internationella erkännandet av Rumäniens självständighet 1878. Språk: Engelska