När osmanerna påbörjade sina moderniseringsreformer på 1830-talet härskade de fortfarande över ett stort imperium. Förutom dagens Turkiet, inklusive Anatolien och Thrakien, sträckte sig deras makt över Mesopotamien, Nordafrika, Levanten, Balkan och Kaukasus. Sultanatet befann sig på toppen av ett verkligt multietniskt samhälle. Moderniseringen förde inte bara med sig marknadsprinciper till ekonomin och mer komplexa administrativa kontroller som en del av statsmakten, utan också nya utbildningsinstitutioner och nya ideologier. På så sätt utvecklades nya ideologier och nationalism växte fram som blev en politisk realitet när imperiet nådde sitt slut. Denna bok jämför de olika intellektuella atmosfärerna mellan den förrepublikanska och den republikanska perioden och identifierar rötterna till republikansk auktoritarianism i det intellektuella arvet från den tidigare perioden. Språk: Engelska