Frågorna kring Darwins teori om evolutionen som en funktion av den starkares överlevnad har knappast avtagit sedan den ursprungligen utfärdades för cirka 150 år sedan. Anledningen är uppenbar: bakom evolutionsteorin finns en doktrin om organismernas struktur som bara kan förklaras genom anpassning till den yttre världen. De äldre lärorna om skapelsen har varit i strid med evolutionismen från första början – ibland har de använt sig av raka teologiska argument och ibland har de använt sig av sofistikerade vetenskapliga argument. In i brottet kliver Friedrich S. Rothschild, utbildad neurolog, psykolog och läkare. På grundval av sin forskning inom jämförande embryologi argumenterar Rothschild för att det centrala nervsystemet hos djur såväl som människor förmedlar mening precis som språk och inte bara ett system som syftar till anpassning till den yttre miljön. Hans teori om biosemiotik introducerar begreppet inre anpassning. Denna anpassning till de viktigaste krafterna ger livet mening. I monoteistiska religioner kallas denna kraft Gud. Frågan om anpassning är därför både extern och intern relaterad till personens tillväxt lika mycket som miljön. Den här boken är avsedd för dem som är intresserade av livet och dess olika betydelser, för studenter i sociobiologi och medicin samt för dem som sysslar med humaniora. Språk: Engelska