Ursprungligen publicerad 1979. Sylvia Plath är en av vår tids mest kontroversiella poeter. För vissa läsare är hon en symbol för förtryckta kvinnor. För andra är hon det triumferande offret för sin egen intensitet, poeten som jagar sensationen till den yttersta osäkerheten, döden. För ytterligare andra är hon en dödsdömd oskyldig vars känslor var för starka för vår världs råhet. De nya essäerna i denna redigerade samling, med ett enda undantag, som alla skrevs för denna bok, breddar perspektivet på Plath-kritiken genom att gå bortom bilderna av Plath som en kultfigur för att diskutera poeten Plath. Författarna, bland dem Calvin Bedient, Hugh Kenner, J. D. Oampamp39Hara och Marjorie Perloff, använder sig av material som de flesta tidigare kommentatorer saknar: en betydande mängd av Plathamp39s poesi och prosa, en måttligt detaljerad biografisk dokumentation och ett viktigt urval av poetampamp39s korrespondens. Resultatet är en viktig och provokativ volym, en där stora kritiker ger ett överflöd av insikter i poetampamp39s sinne och kreativa process. Den erbjuder insiktsfulla och originella läsningar av många dikter, några som ampampquotBerckPlageampampquot, som knappt nämnts i tidigare kritik, och främjar nya förståelser av sådana ämnen som Plathampamp39s komedi, utvecklingen av hennes poetiska röst och hennes förhållande till poetiska traditioner. Den seriöse läsaren, oavsett hans eller hennes ursprungliga uppfattning om Sylvia Plath, kan vara säker på att finna att den ifrågasatta åsikten förändras, eller fördjupas. Dessa essäer ger inblickar i en våldsamt intressant poet, en som trots eller kanske på grund av sitt självmord vid trettio års ålder fortsätter att fascinera och besvära oss.