Antropisk bias utforskar hur man resonerar när man misstänker att ens bevis är partiska av observationsselektionseffekter – det vill säga bevis som har filtrerats av förutsättningen att det finns någon lämpligt positionerad observatör för att ha bevisen. Denna gåta – ibland anspelad på som den antropiska principen om självlokalisering av tro eller indexisk information – visar sig vara en överraskande förbryllande och intellektuellt stimulerande utmaning som flödar av viktiga implikationer för många områden inom vetenskap och filosofi. Det finns de filosofiska tankeexperimenten och paradoxerna: Domedagsargumentet; Törnrosa; den förmätne filosofen; Adam och Eva; den tankspridd föraren; skjutrummet. Och så finns det tillämpningar inom samtida vetenskap: kosmologi (Hur många universum finns det? Varför verkar universum finjusterat för liv?); evolutionsteorin (Hur osannolik var utvecklingen av intelligent liv på vår planet?); problemet med tidens pil (Kan den ges en termodynamisk förklaring?); kvantfysik (Hur kan mångvärldsteorin testas?); spelteoriproblem med ofullständig återkallelse (Hur modellerar man dem?); till och med trafikanalys (Varför är "nästa körfält" snabbare?). Antropisk bias argumenterar för att samma principer gäller inom alla dessa områden. Och den erbjuder en syntes: en matematiskt explicit teori om observationsselektionseffekter som försöker möta vetenskapliga behov samtidigt som den undviker filosofisk paradox. . Språk: Engelska