Liksom många andra begrepp har integritet en allmänt accepterad betydelsekärna med en obestämd eller variabel periferi. Vissa skulle vilja utvidga kärnan. Det vore meningslöst att försöka etablera en definition genom att introducera en serie essäer som själva inte ger någon enda definition. Men teman som frihet, rättvisa, rationella val och gemenskap verkar alltid dyka upp i alla diskussioner om integritet. Integritet är ett näst sista godet. Kanske är det i vissa användningsområden – såsom autonomi – ett ytterst gott, önskvärt för sin egen skull och grundat på inget mer slutgiltigt. Naturligtvis kan rätten till integritet ibland hävdas för att dölja olagliga eller omoraliska handlingar. När det inträffar verkar den användas instrumentellt. Men i den mån vi rättfärdigar sådana påståenden är det inte för att de förhindrar upptäckten av omoral eller lagöverträdelser. Snarare, åtminstone när det gäller olagliga handlingar, beror det på att de utmanade medlen själva kränker integriteten. Grundläggandet av individuell kontroll och mänsklig värdighet för integritet är nära besläktat med personlighet. Integritet ger lindring från spänningar och möjlighet att utveckla intima relationer med andra. Vi har alla beteendenormer som är högre än vi kan upprätthålla hela tiden, och dessa normer är allmänt delade i det samhälle vi lever i. Om vi ​​inte följer dem riskerar vi att bli kritiserade, eller så fruktar vi att vi kommer att bli det, och vi lider också av förlust av självkänsla. Huruvida begreppet integritet i någon slutgiltig mening är kulturbundet är omöjligt att fastställa i avsaknad av något känt samhälle där delar av integritet inte finns. . Språk: Engelska