Currents of Radicalism

"De som ursprungligen kallades radikaler och senare reformatorer kallas chartister", förklarade Thomas Duncombe inför parlamentet 1842, en kommentar som kan anpassas till en senare period och som en beskrivning av denna samling av uppsatser: "de som ursprungligen kallades chartister kallades efteråt liberaler och arbetaraktivister". Med andra ord är det centrala argumentet i denna bok att det fanns en betydande kontinuitet i den folkliga radikalismen under hela 1800-talet och in på 1900-talet. Tidningarna betonar både de populära elementen i Gladston-liberalismen och de radikala liberala elementen i det tidiga Labourpartiet. Den första delen av boken fokuserar på kontinuiteten i populära attityder över den allmänt antagna klyftan från mitten av århundradet med studier av betydande personligheter och rörelser samt en lokal fallstudie. I den andra delen undersöks de starka kopplingarna mellan den gladstonska liberalismen och arbetarklassen, särskilt när det gäller arbetsrätt, beskattning och den irländska krisen. I den sista delen undersöks de radikala traditionernas inverkan på den tidiga Labourpolitiken i parlamentet, fackföreningarna och det lokala styret. Samma attityder till frihet, rättssäkerhet och lokal demokrati lyfts fram genomgående och nya frågor ställs därför om de stora omvälvningarna i tidens folkliga politik. Språk: Engelska