Dessa kapitel från två specialnummer av tidskriften Life Writing tar upp ett viktigt tema i den senaste tidens forskning inom humaniora: Trauma. Självbiografi har haft en stor roll att spela i denna "traumaålder" och dessa essäer vänder sig till olika sammanhang som hittills har fått lite uppmärksamhet: delningsberättelser i Indien, kambodjansk och iransk rap, flyktingbrev från Nauru, graffiti i Tanzania och traumats tysta utrymmen i Chile och Guantanamo. Kontexterna och medierna i dessa självbiografiska traumatexter är olika, men de knyts samman genom uppmärksamheten av frågor om vem som får tala/skriva/skriva självbiografiskt och hur och var och varför och hur man kan läsa tystnader i kölvattnet av traumatiska upplevelser. Dessa essäer syftar medvetet till att etablera några nya forskningsfält inom traumastudier genom att nå ut till en bredare global kontext i olika texter, medier och artefakter som representerar olika historier, med särskild uppmärksamhet på olika röster, kroppar, minnen och subjektiviteter. Den här samlingen tar upp de samtida kretsarna av traumaberättelser och media och ikoner och berättelser som bär traumaberättelser till politisk effekt och känslomässig påverkan. Den här boken har tidigare publicerats som två specialnummer av Life Writing. . Språk: Engelska